Då man talar om ordet arvsrätt så menar man att det är en speciell ordning som förklarar hur- och i vilken ordning efterlevande ska ärva en avliden person. Har en människa avlidit så finns det nästan alltid några släktingar kvar i livet och det är också för dessa som svensk arvsrätt finns till; den skapar en klar bild över vilka som har rätt till störst del, vilka som överhuvudtaget har rätt att ärva och i vilken ordning som allting ska ske.
Om vi tar ett vanligt exempel som får illustrera hur vår arvsrätt fungerar så kanske detta kan ge en lite klarare bild. En person avlider; en äldre man som har en fru samt tre stycken barn. Vidare så finns det några bröder kvar till mannen samt barn till dessa – det vill säga kusiner till den avlidnes barn – vad säger vår arvsrätt om ett sådant fall?
Ja, här kan man säga att det först och främst kommer att vara hans fru som ärver i och med att de var gifta; därefter så kommer det enligt vår arvsrätt att vara barnen – bröstarvingarna – som ärver och sedan kommer mannens bröder för att sedan sluta med att deras barn kommer att ärva. Så ser vår arvsrätt ut i detta fall och detta är således ganska logiskt och enkelt att följa. Frågan är då varför det ofta blir konflikter mellan familjemedlemmar i och med ett dödsfall och varför inte allting sker så smidigt som i exemplet ovan?
Vår arvsrätt för ett samboförhållande
Ja, här kan vi slänga in ytterligare några ingredienser i detta exempel för att visa varför det kan bli bråk mellan familjemedlemmar i och med ett dödsfall och trots att det finns en lag att följa i form av vår arvsrätt. Vi säger här att samma man har avlidit men att hans fru – i detta exempel – inte är hans fru utan att de hela tiden levt i ett samboförhållande samt att mannen i fråga även haft ett litet snedsprång under sin livstid – ett snedsprång som resulterat i ett barn. Detta barn är numera tjugo år gammal och här ska vi då förklara hur vår arvsrätt säger om just detta fall.
Här kommer vår svenska arvsrätt att låta den numera tjugoåriga barnet att – utan dröjsmål – ärva först och detta utan att vänta. Därefter kommer hans andra barn – de som han uppfostrat tillsammans med sin sambo att ärva – och detta i och med att de är bröstarvingar. Efter dessa så kommer hans bröder att ärva och därefter kommer deras barn att få ta en del av kakan. Ser vi då något fel här?
Ja, frun – som tidigare ärvde först – kommer numera att få en väldigt liten del av arvet i och med att de i det här fallet enbart levde ihop i ett samboförhållande. Här säger alltså vår arvsrätt att det är en väldigt stor skillnad i att leva med- eller utan en ring på sitt finger och det spelar ingen roll hur länge man levt ihop eller hur kära man varit under denna tid – vår arvsrätt säger att det är oväsentligt.
Här kan enbart ett testamente vara räddningen och detta är också något som rekommenderas att det skrivs mellan par i ett samboförhållande.